älskling

Jag älskar dig.
Vi lärde känna varandra i Mars förra året,(den 19;e mars om man ska vara exakt!) det tog någon månad/ngra månader och sedan började vi väl gilla varandra lite smått, hanna&david var tillsammans till en början,då vi just lärt känna varandra. Dom sa ofta till mig att du&jag skulle passa så bra tsm, osv. Jag hade mycket att tänka på,och den tanken hade inte slagit in,den låg väl och trängde men jag fattade inte. Jag skulle faktiskt kunna säga att dom fick mig att fatta att jag gillade dig.

Men dock,så gick allting i perioder. Det vet nog både du och jag.. Jag var grymt osäker på allting,på mig själv. Jag var osäker,ville vara med dig hela tiden. Ville inte vara för på,och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag fick fråga mig själv ofta, om hur starka mina känslor var. Jag höll på ge upp dag efter dag,det gick några månader och fler och fler berättade för mig hur bra vi skulle passa tillsammans. Nu idag,så kan jag fatta om människor blev irriterad. På mig.
Idag är jag så jävla glad att jag inte gav upp totalt, att jag inte bröt allt vi haft. Att jag inte gjorde allt för att glömma dig  som jag hade tänkt,för idag är vi tillsammans. Idag är det vi,och har varit i snart 4 månader.
Vi blev tillsammans den 24 Februari 2011. Alltså nästan exakt 1 år efter att vi träffats för första gången. Som hanna brukar säga; Det tog 1 för er att bli tillsammans,1 år var ni på G..
På sätt och vis,yes. Vi var på G otroligt länge kanske..

Det kan ha varit otroligt bra oxå att vi tog den tid på oss. Är så otroligt glad att du orkat med mig under denna tid Simon! Om en vecka så är det 4 månader tillsammans,dock har jag oturen att inte kunna vara med dig då. Kommer snart vara utan dig i en vecka, det känns otroligt svårt. Visst,vi har varit utan varandra i en vecka/mer än en vecka förut,under den tid vi varit tsm oxå. Men det känns inte som samma sak.. Nu är det lov, nu är de flesta borta,jag får mina attacker då jag verkligen behöver dig. Du ska ungefär 15 mil bort,visst det är inte jätte långt. Men det är en annan sak då du är hemma,och vi inte träffats på en vecka.. Under de dagarna har jag iallafall vetat att du finns en busstur/biltur/cykeltur bort.

Juste.. Denna text borde jag klämma in någonstans, men nu får den hamna här. Jag minns så väl första gången du skrev att du älskade mig. Jag vet inte om du kommer ihåg det själv,eller om det var ett misstag att du skrev det osv. Men jag minns det så himla väl. Du var i Turkiet,jag blev alldelens till mig,om jag ska vara ärlig.. Jag visste inte vad jag skulle skriva,fult nog så var det ända jag skrev ett hjärta. Men de tre orden,jag älskar dig är starka ord. Jag var inte riktigt säker på den tiden. Men jag minns att direkt jag saknade dig så satt jag och kollade tillbaka på det du hade skrivit från turkiet.. Du skrev att du saknade mig,oj.. Så glad jag var. Jag minns att den veckan du var där,var nog den längsta vecka i mitt liv. Jag höll nästan på att bryta ihop. Jag försökte kämpa mig igenom de sista dagarna.. Då insåg jag nog,hur jävla mycket jag gillade dig.

Och än idag,än idag gillar jag dig så otroligt mycket, jag älskar dig. du är min bästa!

Jag funderar ofta på hur mitt liv skulle sett ut om jag inte hade träffat dig. Det skulle vara mycket som jag gått miste om,ifall jag inte hade träffat dig. Jag skulle inte vara den jag är idag. För du har fått mig att inse så himla mycket. Innan jag träffade dig,innan du fick mig att inse då var jag rädd för mycket. Jag var rädd för killar,jag var rädd för människor,jag var rädd för släktingar,jag var rädd för min egen pappa,jag var rädd för människor på stan,på bussen,på gatan,jag var rädd för människor som kollade, jag var rädd för människor i min egen ålder,det var så himla mycket jag var rädd för. Visst,jag är rädd fortfarande. Men du har fått mig att inse att det finns snälla killar. Det finns människor som inte bara vill en illa.
Du gav mig kärlek,när jag behövde det som mest. Du räddade mig.

Visst,när jag lärde känna dig,när jag verkligen gillade dig så himla mycket så vart det andra saker som jag blev rädd för. Var rädd att du inte skulle gilla mig/att du skulle sluta gilla mig,att du skulle gilla en annan.. jag visste inte hur jag skulle göra,jag är/var inte stark. och höll gång på gång på att ge upp..

Med dig,så känns det så jävla rätt. Trots allt.
Jag vet att jag inte är ngn bra tjej.
Men jag försöker..



Kommentarer
- -

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0